like i said

som ni såg i mina förra inlägg va jag ganska dämpad och så, men sen skrev jag oxå att efter något varit jobbigt, blir det lättare och mycket sant! Just nu är jag på toppenhumör och kan inte klaga på något i livet! Till skillnad från förra veckan när de kändes som om jag nått botten..
En vuxen sa till mig härom dagen: Du har verkligen gott mod!

Och ja, de har jag. Alla säger åh, det är så synd om dig osv, och visst det är tråkigt det som hänt men jag kunde lika gärna varit död. Det var meningen att jag skulle överleva, jag fick en second-chans och den ska jag utnyttja!
Alla historier har en början och ett slut. Det var inte meningen att min skulle sluta här, därför lever jag, kanske för jag kommer göra stora ting i framtiden? Vem vet`..? 

När jag låg på sjukhuset, så hade jag tid till att tänka. Det är som om tiden stannar upp där. Man är inte beroende av tiden, det kvittar och klockan är halv 3 eller 11 på kvällen. Jag tänkte igenom livet och saker, tänk om jag hade dött. Det hade varit ritktigt tragiskt, för då hade jag inte fått uppfylla mina drömmar, hunnit gå på bal, ta studenten, skaffa jobb, gifta mig, skaffa barn osv... Det hade varit hemskt! Det är sånna saker man tar förgivet, men det är inte så självklart...
Tänk så hade jag blivit förlamad, fått talfel, inte kunnat prata eller blivit av med ett ben eller en arm? Vilket liv hade det varit?  Hur kul hade det vatt? 

Det är därför jag är så glad, för det kunde varit såå mycket värre!



toppar och dalar

Livet är som en berg- och dalbana. Det kan aldrig bara gå bra, men heller aldrig bara gå dåligt och det är viktigt att minnas!

Just nu känns de som om ja nuddat botten av dalarna. Då kan man se det på två sett.

1. Tycka livet suger (vilket de till dels gör) och vara deppig, eller....

2.... Va glad för det man har och se det såhär: Om jag nu är på botten, kan det ju inte bli värre. Alltså kommer allt bara bli bättre och bättre!


Jag föredrar alt. 2 och tycker alla borde göra de! Då mår man mycket bättre, både kropp och själ! :)


-Isabella Björkman

3. Det här behöver jag träna mer på

ALLT! Man kan alltid förbättra något!




Det jag behöver träna mer på är nog framför allt att inte ha så höga krav annars! Jag är sällan nöjd, men när ja väl säger att nåt är bra, då är de verkligen det. Jag är inte sån som säger att allt är jättebra o gick jättebra osv...


...

Vakna upp i morse, och fortfarande hänger det ett stort grått moln över mig.. Trodde de skulle hjälpa med lite sömn, men nej. Problemet är fortfarande kvar. 

Brukar annars släppa de ganska snabbt och man får nån liten miss här och där, rivning eller nåt, men de här finns fortfarande kvar. Nästa tävling kommer bli likadan och nästa igen. Då känns det inget kul alls, vill inte de.

Han höll på att bli bättre, men så åkte vi till stugan och där uppe i västergötland har de nästan INGET, varken payandride eller tävling och Beeche behöver tävla/hoppa ofta. De hade bara en payandride när vi var där, och de var den mest bonnigaste jag varit med om (skriver ett inlägg mer om de sen)

Så trodde de hade släppt nu efter vi varit i stugan, men neeej då. Nu är vi som i Maj, alltså på ruta ett. Och DM som är 'snart' känns vääääldigt långt borta just nu.

De här suger så jävla mycket! Det är inget man kan göra åt när han är så tittig, han går inte att kommunicera med, för de känns som om han "stänger än ute"!

Det här var inte alls mina planer, att behöva hoppa LC med en ponny som har all kapacitet och förmåga i världen, men som pga av ska tönta sig så får man hoppa lågt! åh, blir så ledsen/besviken/frustrerad!

Jag vill ge upp, men ändå inte. Jag är inte den typen som ger upp, men det här är bara för....
Ska han alltid vara såhär? Varenda gång utesäsongen börjar, ska han börja va tittig m.m!? För han är inte alls sån inomhus. Nån som också har detta problemet med en häst som är tittig? 

Har fått bra tips och hjälp av både Svante och Jörgen, men bara för ja inte hoppa han varenda helg så ska väl inte allt skita sig?

Vi sa att han inte borde hoppa hemma på klubben, då de hinderna och miljön inte är läskig. Så antagligen imorrn ska ja hem till Tom S och hoppa, så får han hoppa lite där. Sen ska jag kanske börja träna för Ulrika Hedin, kanske Tobias Grönberg, och fortsätta åka hem till Jörgen sen kanske de blir nån träning för Svante... Men man ska väl inte behöva ha 4 tränare för en häst?

blir så trött på de här och det går inte att släppa, för som sagt problemet finns kvar. Just nu vill jag bara tävla Kyris igen, för hon skulle aldrig göra nåt dumt och tramsa sig.. Ska upp och rida henne nu, ska rida ut en lång skön runda med henne sen senare idag ska jag till Halmstads festivalen med några kompisar och just nu är ja inte jättetaggad på det, men tror ändå det är bra att komma ifrån och göra nåt annat med ens "icke hästvänner" så jag kommer på andra tankar.

Blev lite långt nu, men ville bara skriva av mig,


Kyrismyris<3

mentalgrej

Om du har viljan, så har du redan vunnit hälften.

dåligt är bra

Något som många tänker och gör när det gäller träningar är
 
"Hoppas det går bra idag"
"H*n kommer säkert inte gå bra idag imed igår"
"Det går säkert inte bra idag heller"

...osv, MEN det är bra när det går dåligt! Och vet ni varför? För MAN LÄR SIG AV SINA MISSTAG. Om det går bra på en träning och hästen sköter sig utmärkt lär du dig nästan inget, jämfört med om hästen river/stannar, bråkar eller bara inte går bra. DÅ får du förhoppningsvis tips av din tränare - som lär dig hur du ska tackla svackorna --> framsteg!

Det är ju drf det heter träning, för man ska GÖRA MISSTAG och LÄRA sig,
inte prestera på topp och glida runt. Tänk på detta nästa gång du tränar och du tycker det går dåligt, för se de positiva i det negativa då - Du har lärt dig något nytt. Kan vara att du ska rida på ett speciellt sätt, vara mer med i språnget, eller vara mer tydlig med dina hjälper.

Ett bra ex är :

Förra Träningen för Jörgen gick de inte så bra första dagen, och lite bättre andra dagen. Men då tog jag åt mig kritken, tränade på det ---> gick jättebra på nästa träning. Då hade jag fått tips på hur jag skulle lösa just den saken och tränade på de
, vilket gav resultat.

något som

jag är nöjd med, är denna bilden:


Har själv fottat den, och tycker den ger lite hopp och tro. Man ska våga tro på sig själv.

kämpa - i alla lägen

"Ska jag ge upp allt, kommer aldrig hitta dig i vilket fall. Jag trodde min dröm kunde slå in innan, men nu börjar jag tvivla på de.. De e alltid jag som är sist med att hoppas/tro på något, och när jag slutar att hoppas så e de slut. Men är halvvägs, har kämpat i flera år, och jag kan inte svika han för detta! Vet inte vad jag ska göra, ibland vill jag ge upp, ibland inte. De är bara att inse - VÄRLDEN ÄR ORÄTTVIS!"

De här skrev jag i min gamla blogg och var nere i en svacka. Helt ärligt vet jag inte riktigt vad texten handlar om, mer än om en häst. Men kände mig verkligen nere då och ville ge upp, men jag är glad att jag inte gjorde de, för då hade jag inte haft och lärt mig saker jag kan idag.

~Se inte tillbaka med ånger, eller framåt med oro utan se dig omkring med glädje~


RSS 2.0